Rondellsill

Nu fick jag förklaringen på att de där småkillarna kom fram till mig i går (onsdag) med ett par sillar i ett snöre och frågade om jag ville ha en fisk. ”Gratis.” Nej, sa jag och försökte låta bli att asgarva. De såg precis ut som på bilden i GP. Sillarna alltså. Inte killarna. TT:s webbtv nappade också…

Men var det grabbar i tioårsåldern som låg bakom? Knappast. Snart träder väl nån fram och så fort vi fått en förklaring blir det lite mindre magiskt.

Och vad var det för konstverk med fisktema på långa det bruna omslagspappret på planket? Jag tänkte ta en bild men orkade inte hoppa av cykeln. Synd…

Konsten är streetwise

Visst är det kul när man hittar ett stycke konst, medveten eller högst huxfluxig, på gatan eller på en vägg! Med jämna mellanrum kan man läsa om det på tidningarnas featuresidor. Nästan alltid är dom roligaste grejerna dom som aldrig får en förklaring, och som bara dyker upp en kort tid för att sedan försvinna. Syfte okänt. Konstnär okänt. Som den här som dansade en kort tid på en trist tegelvägg utanför Malmö C:

och man bara känner – ja! Vi bara GØR det! Kom igen nu!